Henrik Roelvink föddes år 1937 i Oirschot, nära Eindhoven i Nederländerna. Barndomen präglades av Andra världskriget, och barndomshemmet fungerade som en sluss för nedskjutna brittiska flygare. Under en period satt fadern i tyskt fångläger.
Författaren skildrar här sin tidiga kallelse till franciskan och präst, något som hans far principiellt motsatte sig. Trots detta inledde han filosofiska och teologiska studier, och vi får här en inblick i hur det var att studera till ordensman och katolsk präst under 1950- och 1960-talen. Henrik Roelvink tänkte sig ett liv som missionär i Brasilien, men hamnade i Sverige. I boken beskriver författaren mötet med det svenska samhället, de teologiska studierna i Uppsala och uppbyggandet av församlingen i Linköping.
Roelvink ledde under flera årtionden det ekumeniska arbetet i Stockholm katolska stift och i boken skildras initierat och utförligt det ekumeniska klimatet i Sverige.
Under senare år har Henrik Roelvink medverkat i det så kallade »klosterprojektet« i Kumla, där internerna, under klosterlika förhållanden, får möjlighet att meditera och reflektera över sina liv. arbetet har varit framgångsrikt. Han skriver: »Projektet håller kriminellt belastade personer efter fullbordat straff utanför fängelseväsendet, eftersom de flesta har ändrat sig på djupet av sin person.«
Henrik Roelvink avslutar boken med orden: »Jag tackar dig, du Ende och Trefaldige, som alltid har varit med mig.«
Under Henrik Roelvinks många år i Sverige har mycket hänt. Den svenska statskyrkan har avskaffats och politiserats, frikyrkorna har skrumpnat och i viss mån förenats, ekumeniken har blomstrat och långsamt vissnat, det Andra Vatikankonciliet har bidragit till att föra in en ny känsla av frihet i kyrkan. Om detta berättar Roelvink i sina minnen, som därför kommer att utgöra ett väsentligt bidrag till vår kyrkohistoria.
Ur Torgny Lindgrens förord
